Om det där som kallas hållbarhet

Jag är en miljövetarstudent. De tre senaste åren har jag ägnat åt att skaffa mig en kandidat i samhällsvetenskaplig miljövetenskap (jag är väldigt vetenskaplig som ni förstår) och samhällsgeografi, och nu gör jag praktik på Agenda 21-avdelningen på Trollhättans kommun. Väldigt många av mina tankar kretsar kring hållbarhet och miljö. Ändå dyker väldigt få av de tankarna upp här på bloggen. Visst, det mesta av det jag köper i form av kläder, möbler och hushållsprylar är begagnat, och den del av det hamnar ju här. Men resonemangen bakom, de lyser ofta med sin frånvaro.
 
Detta är självklart inte för att jag inte tycker det är värt att ta upp. Jag tycker hållbarhet och miljö är ytterst viktigt! Men det är ju samtidigt inte så himla lätt heller. Kanske har en universitetsutbildning inom hållbarhetsområdet skadat mig litegrann, för jag har väldigt svårt att köpa en ekologisk mjölk och tänka att det är en hållbarhetsinsats.
 
För vad är hållbarhet, egentligen? Klassiskt sett står den på tre ben: ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Men det finns många andra aspekter, till exempel kulturell hållbarhet, man kan kasta in där också. Ekologisk hållbarhet är det område min utbildning till största del har rört sig inom, på miljösidan alltså. Men att bara ta upp en aspekt av hållbarhet är som att sitta på en pall som bara har ett ben. Det blir lite snett och vingligt. Sedan kan en del ju argumentera för att ekologisk hållbarhet i slutändan ändå är paraplyet, för om ekologin skiter sig finns det kanske inte så mycket samhälle kvar som kan fundera över ekonomisk och social hållbarhet. Men ändå. 
 
Den vanliga definitionen av hållbar utveckling (detta fantastiska begrepp) definieras oftast enligt FN-rapporten "Our common future" (Vår gemensamma framtid, ofta kallad Brundtlandrapporten). Enligt den skulle alltså hållbar utveckling vara en utveckling som ... tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Rätta mig om jag har fel, men är inte det en himla luddig beskrivning?
 
Så det där med hållbarhet är svårdefinierat, och det är kanske därför det är så svårt för gemene man att greppa. Vad spelar det för roll vad vi i Sverige gör på det stora hela? Vad spelar det för roll vad jag som privatperson gör? Hur 17 gör man för att tillgodose alla människors behov, idag? Hur gör det att kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov inte äventyras? Det är ogreppbart. Det är gigantiskt stort. Man får rädda-världen-komplex. Storskaligt. När mycket av hållbarhetstänk går ut på sopsortering och köttfri måndag (och man ändå är fantastiskt radikal om man avstår kött då och då), blir jag därför lätt lite lamslagen och uppgiven. Vad spelar det för roll? Det känns ofta som att det är för lite, för sent.
 
Jag tappar helt enkelt lätt hoppet, kanske framförallt när jag tittar på mig själv. Om jag, med en kandidat inom miljövetenskap i bagaget, ändå inte vet hur jag ska bete mig på ett hållbart sätt, ändå ständigt konsumerar, ständigt gör "fel", hur ska det då gå? Som sagt, lätt att tappa hoppet.
 
Därför behöver man de små påminnelserna ibland. Min man, som fint poängterade att han innan jag träffade honom åt kött till varje måltid. Att hans föräldrar uppskattade loppisrundan vi gjorde i somras. Att mina föräldrar numera dricker ekologisk mjölk. Att små saker händer. Johan Rockström, denna miljögigant, som i en paneldebatt säger att han nog ändå har någon slagts grundläggande hopp om att det går att lösa. Vänner, vilka för ett tag sedan inte hyste något som helst miljöintresse, som börjar få ambitioner om vego-veckor och plastsanerar hemma. När man får påminna sig om att inget världsomvälvande händer på en dag, att det kanske ändå trots allt finns en ljusning i tunneln, att det kanske inte är dags för apokalyps precis idag, då finns det trots allt lite plats för hoppet att återvända.
 
Och jag ber om ursäkt för denna långa, och högst desperata, uppsats. Jag ber om ursäkt om jag oroar er, det är inte meningen. Det senaste har jag haft någon slags hållbarhetskris, och jag skriver sällan långa texter här, men jag kände att detta behövde komma ut. Jag är väl inte helt ute ur tunneln än, men I'm getting there. Jag hoppas det innerligt, för om alla satt fast i tunneln skulle det ju aldrig bli någon lösning på eländet.
 
Jo, så det är alltså därför jag så sällan skriver om hållbarhet och miljö.

Comments
Postat av: M

Tycker att du är beundransvärd som tar ansvar och bryr dig! Bara det faktum att det finns människor som du gör att framtiden känns lite mer hoppfull. Och om hopplösheten kryper sig på kan man ju alltid luta sig tillbaka på det kända Vo:ska ordspråket: "Det löser sig"! :)

Svar: Man kan ju hoppas det iallafall, men då måste ju något hända också :)
Sarah

2013-12-11 @ 17:04:29
Postat av: C

Tack för ett mycket intressant och tänkvärt inlägg! Jag kan också fastna i hopplöshetstänkande och förändringsstress; det är lätt hänt när man tänker ett steg till och ett steg till... Men jag köper nästan allt utom mat second hand, lämnar det jag inte önskar vidare till andra som önskar det, äter så ekologiskt det är oss möjligt, bor litet, lever utan bil, har flugit endast ett fåtal gånger i livet men har säkert andra bitar som inte är så hållbart ekologiska (som ett starkt behov av att ofta bada varma karbad pga extrem frusenhet). Men även om alla inte lever ultimat hållbart är det fler och fler som lever mer hållbart. Och mer och mer hållbart. Min systerdotter som är nio pratar med sina morföräldrar om hur många liter vatten det går åt att göra ett par jeans och vägrar att äta oekologiska bananer. Förändringen sker nog gradvis eller generationsvis. Och efter hand som de ekologiska varorna blivit mer lättåtkomliga har allt fler valt dem så de medvetna handlarna kan göra stor skillnad. Jag undrar just hur de människor som levde när industrialismen kom personligen upplevde sin förändring och sin kapitulation inför hur produktion och komsumtionsmönster förändrades, om det var en övernatt-förändring eller en tillvänjning (ludditerna agerade väl mer för arbetarnas rättigheter inom systemet än mot själva teknologin och det ohållbara i produktionen om jag förstått det hela rätt). Det är ju egentligen inte så många generationer av slit-och-släng som funnits. Min farmor och många i hennes generation återanvände varenda snörstump och plastpåse t ex. Jag tror att den nya medvetenheten hjälper på vägen, att de barn som i skolan får lära sig att hållbarhet är en viktig faktor att väga in när man konsumerar, att det gör skillnad när bloggare skriver om second hand-fynd, byteshandel och andra tips som vardagliga företeelser (som du ju gör!) istället för enskilda evenemang eller att det blir en "rörelse" då det ofta kan bildas fanatism, motrörelser, fördömanden/dömanden och vi-och-dem-tänkande och även riskerar att bli en övergående våg liksom en del av sjuttiotalets miljörörelse. Nu har det ju också kommit flera välformulerade reaktioner mot tillväxttänkandet och det kan ju också göra skillnad.
Nu bredde jag nog ut mig alltför mycket men det är ett ämne som intresserar mig mycket och kanske finns det något i den strida ordströmmen som kan hjälpa dig att vila i att det du gör är nog. Inte för att du ska låta bli att göra mer utan för att människan orkar göra ännu mer när hen känner att hen är tillräcklig och gör tillräckligt. Jag tycker att det låter som att du verkligen gör det.
Under den senaste veckan har jag tänkt mycket på den klassiska sentensen som känns relevant i sammanhanget: "Bättre att tända ett litet ljus än att förbanna mörkret." Det är det du gör. Det och lite till.
Kram
C

Svar: Tack så hemskt mycket för din engagerade kommentar! Blir så glad, dels av det du skriver, men också att du faktiskt tar dig tid att skriva det! Tack för uppmuntran :)
Sarah

2013-12-13 @ 16:15:21
Postat av: Viktoria

Jättebra skrivet Sarah! Hållbarhet är ju A och O om vår lilla planet ska fortsätta snurra. Keep up the good work!

Svar: Tack, vad kul att du håller med :)
Sarah

2013-12-15 @ 22:03:19

Thank you for taking the time to comment!

Name:
Remember me?

E-mail address: (will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0