TV

 
Är fortfarande trött, men tänkte bara smyga in ett litet TV-tips som min vän Emelie visade mig. Eftersom jag inte har TV är det inte så lätt att hålla koll på allt... Men Jakten på det perfekta livet, det är minsann en riktig höjdare! Hanna Hellquist är sjukt skön och avsnitten är i sån perfekt titta-på-medan-man-väntar-på-tvätt-eller-att-maten-i-ugnen-ska-lagas-längd. Hanna åker runt och intervjuar kända och halvkända personer i (ja, you guessed it) jakten på det perfekta livet. Hon känns ärlig och avslappnad och riktig och ställer raka frågor (älskar när hon frågar ut Bingo Rimér om skönhetsideal i avsnitt 4). Så senaste veckan har jag varit i skolan, lagat mat, tittat på Jakten på det perfekta livet, sovit, varit i skolan... osv. Nästa SVTplay-projekt jag tänkte ta mig an är Historieätarna, misstänker att det kan vara riktigt bra det med.
 
Jo, det där med all matlagning. Bedriver en mindre storköksverksamhet här i lägenheten. Denna veckan är nämligen byggvecka för Erics studio i Högsbo. Så medan han och ett gäng fantastiska frivilliga bygger studio från tidig morron till sen kväll, hjälper jag till med det jag kan. Jag lagar mat. Känner mig som en hemmafru, med undantaget att jag knappt varit hemma...

"Det är mycket nu"

 
Jo, men det är det ju. Och jag känner mig himla trött. Så får se när det blir något vettigt inlägg här. Kan dröja, eller så kanske andan faller på imorron igen. Men för nu, så blir det lite paus. I pausen föreslår jag att alla lyssnar på pianomusik och lugnar ner sig lite. Skulle jag nog behöva iallafall.
 
Bilden är Lillians, från när vi var i Irland. Skulle gärna åka tillbaks till ett somrigt Irland just nu. 
 
 
Think I need a litte break, been so tired lately. So much going on though. Just want a holiday. 

Ett misslyckat försök

 
Från högt till lågt. Djupt till ytligt. Pengar till kläder. Torsdag till söndag. Klänning från Birmingham och ulltröja från min systers garderob. Utsikt från berget bakom huset. Göteborg i dimman. 
 
 
Har en ny kappa. Från Stadsmissionen Bellevue. Rätt hopplöst att fota en så-mörkt-blå-att-den-nästan-blir-svart kappa i motljus. Jaja. Här är ett försök iallafall. Alltid lär man sig något.
 
I've got a new coat. Pictures were a total failure, can't see anything... Oh well, guess I'll just have to try and learn from my mistakes. 
 
 

Pengar

Pengar skrämmer mig. Tanken på att ha för mycket skrämmer mig. Tanken på att ha för lite är rätt skrämmande den också. Det är ett ständigt gissel, ett diskussionsämne att ständigt återkomma till. Vad ska man göra av alla pengar man har? Hur ska man kunna bete sig någorlunda vettigt när man vet att världen ser ut som den gör? Hur ska vi klara oss på våra knappa "inkomster"? Hur gör man för att inte bli girig? Delar av hösten har pengar känts som ett problem, ett litet moln som hängt över en. Tror att det kanske är bostadsrättslånet som spökar. 
 
Den person jag vill vara är inte en pengafixerad sådan. Inte en söndershoppande sådan. Jag vill försöka se det såhär istället: pengarna jag har att handskas med är inte mina pengar. Jag är inte välsignad, punkt. Jag är välsignad och ska låta den välsignelsen komma till nytta, för annat än mina egna egoistiska syften. Eftersom jag tror på en Gud som bryr sig om människor och världen vill jag se det som att pengarna är Guds. Det är verkligen inte lätt, inte på något sätt. Men med små steg hoppas jag kunna komma dit. Jag tror att det är enda sättet för mig (och kanske andra också, vad vet jag?) att inte bli galen och girig, om jag en dag skulle komma över en miljon eller två.
 
 
I want try not to focus my thoughts on money (eve though we live in a world where they are essential). The way I see it, my money are not even mine. They belong to other people who need them more. They belong to God.

Instagram

 
Jag har inte så många lek-appar på min telefon, trots att jag har en sån flådig en. Dock har jag instagram, den enda bara-för-kul-app jag inte tröttnar på. Har upptäckt att jag den här hösten utvecklat ett litet (till en början) omedvetet tema...
 
 
Sladdar vs. himmel. Mänsklighetens bräcklighet vs. evighet. 
 
 
I seem to have developed a little theme on my instagram feed... Human fragility vs. eternity.

The great wedding post, part 1

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eric gjorde brudbuketten medan jag fick hjälp av mamma och vänner att göra mig i ordning. Klänningen syddes av en gymnasieklasskompis (mer om den senare). Min syster Emma fotade porträtten, Julia Rudenstam fotade lite av förberedelserna. Känns så bra och fint att dom och så många fler ville vara med och hjälpa till på vår "stora dag"... Vi är tacksamma!
 
 
Eric made my bouquet, my mom and some of my friends helped me with hair and make up, another friend made the dress (more on that later), my sister and one of her friends did most of the photos. We were so blessed with people wanting to get invloved in our day!


 

Pluggis

Var bara tvungen att säga att den där miljörättskursen gick så himla bra. Extremt mycket över förväntan. Den eviga pluggisen i mig hoppade och dansade när jag såg resultatet av höstens megaplugg. Har nog aldrig fått så bra betyg på något sen den entusiastiske svenskaläraren i gymnasiet fick för sig att sätta "otroligt mycket väl godkänt ++" på ett gäng av klassens uppsatser...

La familia

 
I lördags var min familj minus brorsan (som är i Japan) plus extrabarn (som de brukar passa någon gång i månaden) på besök. Dd lämnade kvar min syster, som stannade till igår innan det var dags för henne att flyga hem till London igen. Himla fint att ha henne här, det blir att man träffas alldeles för sällan när man bor i olika länder. 
 
Imorron blir det bröllopsbilder tror jag. Japp.
 
 
My sister visited us this weeked. Tomorrow I think I'll post some wedding pics.

Nykomlingar i köket

 
Jag vet att ni kanske har tröttnat på bilder av matbordshörnan i köket vid det här laget, men jag lovar att det blir mer variation snart. Den är fortfarande det enda som känns värt att visa från lägenheten, men snart så. Vi har planer...
 
Tänkte bara visa två nya materialla ting som vi gillar. Grej ett är den turkosa/gröna klockan som fick ersätta vår gamla plastklocka.
 
 
Den gamla var mest var ett panikköp jag gjorde för två år sedan när min dåvarande köksklocka ramlade ner i golvet och gick sönder. Jag är beroende av klockor (men är ändå dålig på att hålla tider...). Den nya är från Balders hage, kan vara en av mina favoritbutiker att köpa nyproducerat från.
 
Den andra nya grejen är en gammal våg som någon hittat i en bod vid min mormors torp. 
 
 
Inget bloggarkök utan en gammal våg, right? Denna är kanske snäppet slitnare än genomsnittet, men å andra sidan kostade den inte ett öre. 
 
 
We've got some new things in our kitchen.
 
 

November

 
November måste vara en av året tråkigaste månader. Grått. En varken-eller-månad. Varken höst eller vinter. Varken varmt eller kallt. Varken dagsljus eller juleljus. 
 
Det är tur att det finns saker att pyssla med ändå, när man nu får ledig tid från skola och studioföretag och allt annat som tar ens tid. Eric har köpt studiokamera och håller på att lära sig den, och jag håller på att lära mig fotoredigeringsprogram. Lagar mat efter recept (som jag ytterst sällan annars gör). Testlyssnar ny musik (som Mando Diaos Fröding-skiva. Passar bra till november-humöret). November blev visst en experimentmånad. 
 
 
 
November. Must be one of the most boring months of the year here in Sweden. Gray. Neither fall nor winter, neither daylight or christmas lights. 

Studiohuset

 
 
Med viss risk för att tjata lite... men Erics studio kommer att bli grym!

Finfrulle. På en torsdag.

 
I onsdags lagade jag finmiddag åt Eric. Trerätters närmare bestämt. För att fira att studion är på gång lite, och för att han förtjänar det som jobbar så mycket. Dukade med lite grejer från bröllopet (vi har fortfarande mängder av LP-skivor kvar). Men efterom Eric inte är världens största fan av att man ska fota i tid och otid (otid=precis när man ska äta) tänkte jag vara snäll och låta bli. Däremot tyckte jag frukosten dagen efter, med samma dukning, blev rätt fin den med. Så då var jag tvungen att knäppa några bilder, och så blev jag sen till skolan igen...
 
 
 
Cooked a fancy dinner for Eric a few days ago. Thought our breakfast the morning after looked rather pretty and organized, had to snap a few pictures, were late for school again...

En stolt fru

 
Min man har gått och blivit bolagsstyrelse, VD och studioägare och allt på samma gång. Han har nämligen tagit steget från enskild firma till AB. Han har tidigare haft studio i liten skala och producerat en hel del, till exempel Lilja-projektet och IK Oskarshamns-låten. Nu är Articmusic-tiden förbi och Studiohuset-eran har börjat.
 
Studiohuset pysslar med olika typer av inspelning, musikproduktion och en smula kursverksamhet. Så om du vill spela in en skiva, hitta en kul aktivitet för en svensexa/möhippa eller lära dig spela gitarr så är det studiohuset.se som gäller!

Väänamo

Jag var i Värnamo i helgen. Besökte brassbands-sm. Bland annat.
 
 
Under högstadied och gymnasiet hade vi i kyrkan en böne- och diskussionsgrupp som våra tonårs-jag gav det kreativa namnet Celleri. Någon bönegrupp är det inte längre, men väl ett kompisgäng. Vi brukar ses några gånger om året och försöker alltid att samlas för iallafall en fika så fort några är i Jönköping. Denna helgen var det dags att besöka Linn, som hyffsat nyss flyttat till de småländska skogarna. Kameran hade slut på batterier, men här kommer i vart fall ett gäng telefonbilder från helgen. 
 
 
Jo det där med brassbands-sm. Emma som pluggar musik spelar även i brassband, så vi passade på att slå två flugor i en smäll och gå och lyssna på hennes band när de tävlade. 
 
 
Annars gick vi mest runt i Värnamo, chillade, umgicks, sov på golvet och hade det gött. Förövrigt verkar värnamoiter gilla att cykla.
 
 
6 personer av 10 (med mig som inte är med på bilden inräknat) är inte så pjåkigt att lyckas få ihop.
 
 
På lördagkvällen spelade Loney, dear i Gnosjö av alla ställen. Eftersom det ligger nära Värnamo var vi ju tvugna att åka dit. Och trots att vi fick vänta oss igenom en hel drös av halvkul band (som otight punk, seriöst dansband och tonårig poprock) var det värt det. Så bra är han.
 
 
På söndagen var det dags att besöka Stigs och Apladalen, och sen var det hemfärd som gällde. Och det var den helgen. Tack så mycket Celleri för en grymt mysig helg!
 
 
Went to visit Linn in the small town Värnamo with a bunch of my old friends. Had a great weekend.
 

Tomma väggar, fulla golv

 
Vi har inte hängt upp en enda tavla på väggen här. Eftersom vi inte har alla möbler vi vill ha, kan vi inte möblera som det är tänkt. Och då blir det inga tavlor uppspikade heller. Istället står de och lutar lite här och var istället. Och eftersom min släkt innehåller en hel del konstnärer blir det en del tavlor...
 
 
Den på översta bilden har jag gjort, röda tavlan har pappa gjort, den på Grand Hotel i Stockholm har mammas morfar gjort, den med husen och den med äpplena har min morfar gjort. Så där står tavlorna så fint på golvet och samsas med bordsplaceringstavlan från bröllopet. 
 
 
I come from a family of painters...

Tid

Det här med tid alltså. 
 
Såg att banken borta vid min spårvagnshållplats gör reklam för någon mobilapp som gör att man kan scanna in ocr-nummer, så att man slipper skriva in dom "manuellt". Och argumentet de använder är att livet är för kort för ocr-nummer. Det gjorde mig provocerad. Har folk inte ens tid att skriva in ett litet gäng siffor längre? Vad kan den där appen ge oss egentligen? 15 sekunder extra tid att hetsa runt? 15 sekunder extra stress, 15 sekunder jakt på mer tid, 15 sekunder extra press att hinna med allt kul, allt man "ska" hinna med, allt som populära-på-tv-fem-barn-renovera-hus-jobba-heltid-träna-fem-gånger-i-veckan-fika-med-vänner-mysiga-vinkvällar-personer hinner.
 
Ibland önskar jag att saker bara får ta sin tid. Köa på konsum utan att bli arg. Vänta på vagnen utan att få panik. Vänta på att facebook ska buffra i en millisekund utan att klaga på att internet går långsamt. Låta det ta 15 sekunder att skriva in ett ocr-nummer. 
 
Ju mer vi stressar och hetsar desto mindre hinner vi egentligen med. Så tror jag att det ligger till. 
 
(Och sen att de där siffrorna kan vara lite småknepiga att få rätt är en annan sak. Men det är ju ingenting som har med tid att göra.)
 
 
I sometimes wish people, including myself, would let things take its time. Not run around in a constant hunt for even more time...

Klassikern

 
Har varit i Jönköping över helgen. Vi har fått låna mina föräldrars gamla skrutt till bil, rätt praktiskt såhär i flyttider. Och har man bil, då måste man ju byta däck, så det har jag lärt mig i helgen. Bra att kunna... Passade även på att träffa vänner, gå till kyrkan, strosa runt i Jönköping city och att klippa mig. Min frisör heter mamma. Blir himla bra varje gång, kostar inget och tar inte mycket tid. Och som så ofta när jag bara ska toppa håret, så slutar det med att två decimeter ryker. Det är det som i mitt liv kallas för klassikern.
 
Det här med hår som är kortare än att det går till midjan känns annars fortfarande som en relativt ny grej för mig. Hela min uppväxt, ända tills jag tröttnade och klippte av det veckan innan studenten, har jag haft hår som gått till midjan eller längre. Egentligen tröttnade jag tidigare, men bestämde mig för att spara det till studentbalen. Såhär såg det ut då. Korkskruvslockar och allt.
 
 
 
Cut my hair this weekend. Finally. Grew up with waistlong hair, but got tired of it and cut it all off the day after prom. And I never looket back :p

Bokmal

 
Jag är en sån som fastnar i böcker, och då är serier farligt. Har fastnat i bland andra ringen-triologin, alla böcker av Jane Austen (kanske inte serier, men nästan), Hunger Games och nu senast Stadserien av Per Anders Fogelström. En bokserie i fem delar som handlar om en släkt i Stockholm mellan 1860-1968. Kan låta torrt, men icke. Min mamma pratade sig varm för böckerna, sen läste jag att Emelie tipsade om dem. Så när jag väl hittade dem på Röda korset i somras för fem kronor styck kunde jag inte annat än att slå till.
 
Är inne på sista boken nu. Många säger att de har svårt att läsa annat än kurslitteratur när de pluggar. Verkar inte som att jag har några problem med det. Tror det beror på en kombination av ingen TV och en halvtimma på vagnen till skolan. Man hinner läsa himla mycket då. 
 
Och förresten, det där med att köpa böcker i andra hand, vilken grej. Ofta är de mycket finare än nya, för att inte tala om extremt mycket billigare. Och det råder inte direkt någon brist på böcker i secondhandbutiker, himla lätt att hitta något bra där. Stadserien till exempel. Läs den.
 
 
I love reading books. Lately I've been reading five books about a family in Stockholm in the 19th and 20th century by Per Anders Fogelstrom. So good. Read them.

RSS 2.0